Drivkraft

För en eller två månader sen så var jag på en anställningsintervju till ett väldigt bra jobb. Dessvärre var jag inte alls förberedd och det kändes inte alls bra, resultatet blev därefter och jag fick inte jobbet. Men på denna intervju så ställde de frågan "Vad är din drivkraft?". Just då blev jag mest ställd och kom inte på något bra svar. Sedan dess har jag funderat lite fram och tillbaka på vad mitt svar på den frågan är. Idag kom svaret till mig, min drivkraft är att ständigt lära mig nya saker.

Men i och med detta svar kommer det ångestkänslor flygandes. Jag har precis tackat ja till ett 1,5 års vikariat på mitt nya jobb. Någonstans har min inre glöd, min drivkraft, slocknat. Just nu känns det inte som jag ständigt kommer lära mig nya saker på mitt nya jobb. Just nu känns det som om jag kanske tackade ja till detta vikariat just för att jag trivs VÄLDIGT bra med mina nya arbetskamrater och att jag var sur på hur jag fick nej-beskedet till tjänsten jag var på intervju.

Nu är jag förvirrad, vill jag säga upp mig på det nya och bara jobba klart sommaren? Säger jag upp mig på det nya, kan jag få ett nytt jobb på mitt gamla jobb som kommer bli en ny stormarknad i höst. Förvirrande tankegångar. Kanske borde ta ett snack med min nya chef och se hur han ser på min framtida utveckling på mitt nuvarande nya jobb.

Nu ska jag nog ta tag i att rensa lägenheten på lite damm först och främst...