söndag 15 november 2009

Att prova nya smaker

Om jag ska vara ärlig så tror jag inte riktigt att jag efterlever det jag ibland kräver av andra. Jag kan ibland kanske vara lite för påträngande och försöka tvinga andra att smaka på saker som de aldrig smakat på tidigare. Jag kan nästan tycka att de är töntiga som inte ens vill smaka, och tror att de inte tycker om det, baserat på lukt och konsistens.

Här hemma i min kyl ligger det just nu en massa varuprover från Konsum Värmlands charkproduktion. Jag har nog mat för flera veckor framöver!! Men... Och det är ett stort MEN! Bland alla varuprover finns det en produkt. En produkt som i mina ögon är äcklig hemsk och grotesk! Nämligen blodpuddingen... Jag är uppväxt i en generation som aldrig fick äta detta i skolan (tack!) och vi har aldrig tillagat det hemma heller (tack igen!?). En gång i mitt liv har jag smakat en liten liten bit utav en stekt blodpudding. Det var från en kollegas matlåda och jag kommer ihåg att jag rös i hela kroppen utav den lilla lilla biten.

Egentligen skulle jag bara vilja ta en stor tugga och inse att jag faktiskt gillar det. Jag vet ju några runt omkring mig som faktiskt beskriver blodpudding som någonting riktigt gott. Men det är någonting konstigt med lukten av blodpudding. Jag kan inte beskriva det som annat än lite parfymlik. Inte luktar det mat i alla fall.

Just nu ligger det alltså en bit blodpudding i min kyl. Jag har handlat hem bacon, vitkål och lingsonsylt. För det sägs ju att det ska vara goda tillbehör till blodpudding. Men ska jag våga? Kommer den stå mig upp i halsen när jag väl har stekt den?

Nu behöver jag all hjälp jag kan få! Hur ska jag laga min blodpudding så det blir en finfin delikatess?? Tips och råd i kommentarerna, tack! :D

1 kommentar:

Fröken Dill sa...

Vilken trevlig blogg! Hittade just hit.
Själv åt jag blodpudding som barn och tyckte det var rätt gott då, men som vuxen skulle jag aldrig kunna tänka mig det!
Nej, jag får kväljningar om jag blir tvungen att steka det till någons barn. Och att sedan hålla masken medan de stackars ungarna äter.. Inte lätt!
Hälsar fröken Dill

Medlem i Matbloggarna